Kul minnen

Tiden går, minnena fylls på och jag tror att det är tid för mig att skriva ner så mycket jag kan innan jag kanske glömmer. Kanske ingen kommer att läsa eller ingen kanske vill? Men jag känner att det är för mig som jag skriver, jag vill minnas, minnas klarare. Alla händelse som då när det hände var så simpla kan idag bli en hel saga. Så nu skriver jag ur minnet, utan ordning eller regler.

Det finns människor i liver som format mitt minne mer eller mindre, och det finns människor som format som jag inte vill minnas. Därför väljer jag ibland att inte skriva om ett minne, ett minne som jag inte vill minnas tydligare eller känna mer.

Första

Vi satt i bilen och det hade börjat mörkna ute. Jag skulle få sova hos Lilith i Backaryd när mina föräldrar skulle på fest någonstans. Jag minns inte om Vidar min lillebror var med, men han var i alla fall född och kanske två, tre år. Lilith och hennes mamma bodde i det gula stora huset i mitten av byn vid busshållplatsen. Huset var som ett stort slott med många mystiska rum och korridorer, och Lilith hade sitt rum i slutet av en lång korridor i ena änden av huset. När vi kom in hos Lilith hade hennes mamma redan bäddat en madrass på golvet åt mig. Täcket kändes en aning fuktig och luktade instängt, som om det legat undanstoppat i källaren ett tag. Vi fick inte vara i källaren i Backaryd. Jag tror att Stefan, Liliths mammas kille hade något heligt religiöst för sig där nere. Vid något tillfälle smög vi förbi dörren där ändå och vi kunde skymta vackra tyger och kände lukt av rökelser. Men vi vågade aldrig gå in eller knappt ens vara i närheten.

Andra

Jag har nog ingen anknytning till Jämtland egentligen? Mina föräldrar var "grönavågare" på 70-talet och körde med en hästkaravan genom Sverige i slutet av det årtiondet. De övervintrade i Jämtland och jag föddes senare där i juli 1979. Vi bodde bara där några månader för att senare flytta till ett kollektiv i Blekinge. Tyvärr har jag aldrig varit i Jämtland senare i livet och det enda jag vet är att det står Lit som födelseort på mitt pass.

Tredje

Om man tog grusvägen bakom Grys hem kom man efter ett tag till en stor militäranläggning, som säkert var större än två fotbollsplanar. Vi brukade smyga runt och skrämma upp varandra om att det fanns otäcka monster och döda människor där inne. Alfred berättade att han hade stoppat in handen i ett hål i plåtväggen på mitten av ena längan. Då hade någon eller något tagit tag i hans handled och det hade känts som om något vasst, möjligen en kniv som snuddat vid honom. Efter det vågade vi knappt aldrig gå dit mer. Men om vi gjorde det sprang vi alltid allt vad vi kunde förbi hållet och hjärtat slog dubbelslag i säkert en halvtimme efteråt.

Fjärde

När jag var liten tuggade ofta min mamma på sin tunga, vilket jag redan då tyckte var lite märkligt men såklart trodde jag henne när jag frågat och hon visat att hennes mun var tom men doftade gott av mint eller lakrits. Nu i efterhand när jag själv är mamma förstår jag ju att det inte var tungan, men det förbryllade mig mycket då att min mamma hade en sådan god andedräkt trots att hon bara tuggade på sin egen tunga.

Femte

Min get som jag hade när jag var liten hette Fia-Lina Kädja. Hon var brun, svart och vit och hade ett vackert skägg. Ögonen var vaksamma men milda och hon gick med på mycket. Varför hon hette Kädja var nog för att hon ofta stod uppbunden vid en kedja? Vid en kull minns jag att hon fick tre killingar, en som såg ut som Fia-Lina och två vita. Jag grät hysteriskt när dom skulle flytta hemifrån och efter mycket övertalning fick en killing stanna. Tyvärr hade min övertalning och min gråt gjort mig lite förvirrad så jag övertalade mina föräldrar att behålla fel killing. Inte min favorit utan en av de vita som jag inte alls hade fäst mig vid särskilt mycket.

Sjätte

Ett minne som jag har som lika väl kan vara en dröm är när jag åkte bil med Lilith och hennes familj på väg hem till dom. Det var en grusväg och en gammal bil. Plötsligt när vi kommer över ett kalhygge står det en älgtjur vid vägkanten. Liliths mamma stannar bilen och Stefan går ut för att klappa älgen. Älgen tittar med trötta ögon på oss då han blir smekt över mulen av Stefan. Några minuter senare hoppar Stefan in i bilen igen och älgen står lugnt kvar i vägkanten medan vi åker vidare mot Nangijala.

Sjunde

Det var den där farbrorn i kvarteret som jag glömt namnet på, han erbjöd oss femtio kronor var om Helen och jag skurade hans köksgolv. Givetvis gjorde vi det och efteråt spelade vi en lång konsert på hans ostämda piano. Han sa att vi var mycket musikbegåvade och gärna kunde få komma dit igen och spela. Men det gjorde vi inte. Jag minns också att han var religiös på något sätt. Det var viktigt för honom att berätta att vilodagen skulle hållas på lördagen inte på söndagen. Några år senare kunde man höra om farbrorn, om att han blivit senil och blivit tagen av polisen för vårdslöshet i trafiken. Då minns jag att jag tänkte att han kanske hade bråttom till kyrkan eller att han kanske glömt vägen dit. Tillslut tror jag att han blev av med körkortet i alla fall.

Åttonde

En dag i mitten av sommaren någon gång i min barndom, minns jag att vi hittade hundratals nyckelpigor på ängen utanför Astrid och Hasses hus. Det var otroligt varmt och gräset var bränt av solens varma strålar. Jag och Stina startade en förening som vi kallade nyckelpigan. Men så skulle Stina bara gå över till Gry och Lin och göra något som jag inte minns vad det var. Jag väntade i säkert en timme på att hon skulle komma tillbaka, och tillslut beslöt jag mig för att gå efter henne för att se vad som hänt. När jag kom ditt fick jag inte komma in och det kallade mig för djurplågare och så hade de startat en ny förening mot plågsamma djurförsök mot nyckelpigor. Deras förening var välutvecklad och de hade redan gjort en egen logotyp, en nyckelpiga som de ritade på handens ovansida. De var i fullgång med att rekrytera nya medlemmar, verken de ville eller inte. Lille Nisse som nog bara var ett par år grät över nyckelpigan som ritats på hans hand och jag förstod att han säkert inte ville eller ens visste vad klubben innebar. Då beslöt jag mig för att han fick vara med mig i min klubb och jag hjälpte honom att tvätta bort den ritade nyckelpigan på hans hand.

Så, det var lite om mig! Kanske det kommer mera? Kanske från tonåren eller som tiden som singelmamma? Vem vet?

Bytt färg på bloggen

Nu har jag bytt layout på bloggen för att se om det ger mig mer energi i vintermörkret. Tror att svart är en bra färg ( om det nu är någon färg?) nu innan våren tar fart!

LYSSNA LAGOM

Varje ord har sin betydelse när vi pratar. Eller såklart inte alltid, jag fläker ofta ur mig ogenomtänkta saker. Men så tänker jag ibland på vad jag vill säja och hur, men så kommer det istället nått helt annat. När andra berättar eller pratar lyssnar jag och ibland med eftertänksamhet. Jag frågar mig om det finns en under mening eller om det rent av finns en kod i språket. Vill personen säja mig något mer eller annat än det den säger? Måhända att jag låter lite galen, men är det inte så, tänker inte alla så ibland. Kanske är det en önskan i det jag försöker spåra mellan raderna eller kanske nått mer spännande eller mer romantiskt? Tonlägen gör också att jag reagerar. Är det exempelvis saken som ska köpas som personen jag pratar med är sugen på eller är det på nått annat, när denne dra ut på ord son sugen eller älskar? Antagligen överanalyserat från min sida, men gör livet mer spännande! Jag märker inte ord men jag lägger märke till dom. Om jag gör det på rätt sätt är frågan? Under samtalet reflekterar jag ofta inte särskilt på orden och på meningarna, men efteråt i min ensamhet, tänker jag mycket på vad som sagts. Vill han eller hon något mer eller något annat som jag inte uppfattade i stunden? Jag vill lyssna bättre!

Sportlov och en tokig mamma

Sportlov och ledighet i all ära, men vart har mitt liv tagit vägen? Jättekul med sportlovsaktiviteter och stunder med familjen, men jag vill göra vuxen grejer!!! Eller vilda grejer!!! Jag vill sova halva dagen, dricka vin varje kväll, fika på stan när jag känner för det, dansa hela natten och så vidare. Men nu är det barnens tid, och även om jag vill så kräver dom det… Jag VILL vara med mina barn, det är klart, jag älskar ju dom!!!

Jobbet, morgonen och livet

Det har ju blivit några nätter nu som jag jobbat, och från början trodde jag inte att jag skulle klara mig vaken en enda natt. Jag är ju en sån där människa som är intensiv till lunch sedan är jag helt bränd resten av dagen. Idag är en sådan dag, men mitt förnuft säjer att jag måste sakta ner på farten eftersom jag ska jobba i natt och nästa natt också. Det finns några filurer som jag jobbat med som gör att natt timmarna rusar iväg, och det är nog en hand räknad. Men jag är ju så dålig på namn så jag minns knappt vad de heter, men roligt är det. Lennart tror jag att en heter och så Kurt! Balansen mellan humor och allvar ligger på en relativt jämn nivå; natten lång!!!

Så det där med att jag är i farten på förmiddagarna: Min sambo ligger fortfarande i sängen och snarkar. Han vaknad till strax innan åtta och sa att han skulle jobba, men somnade om lika fort. Nu är klockan tjugo i tio och han verkar inte det minsta stressad. Men det är ju inte mitt ansvar att väcka honom och förse honom med frukost så min plan idag är att se hur länge han sover. Antagligen ringer hans telefon vilken sekund som helst och då vaknar han ändå. Ibland tänker jag att jag har tre barn!

Nu ska jag slå upp matteböckerna trots att det tar emot. Jag vet att jag borde men det är så trist att sätta igång med räknandet. Mitt förnuft säger att det är bra att räkna och bra om jag får betyg i matte. Men min tvekan är stor. Jag kan ju stanna upp och leva livet här och nu, jag måste ju inte plugga nu. Barnen kan få vara barn först och jag kan vara mer mamma om jag lägger plugget åt sidan. Men jag var ju bara för någon månad sen så beslutsam om att jag skulle färdigställa min plan, planen om att utbilda mig nu. Fast och andra sidan är jag ju undersköterska och kan jobba som det några år till. Min rädsla är den, att om jag inte fullföljer nu, så blir jag aldrig utbildad. Men så behöver det ju inte vara!